SKIVSLÄPP: Pixie Lott

Pixie Lotts tredje album är äntligen här! Efter att ha hört singlarna Lay Me Down och Nasty som släpptes under våren/sommaren, har jag varit riktigt taggad på att få lyssna på det självbetitlade albumet som släpptes i veckan. Pixie slog igenom 2009 med låten Mama Do, men sedan dess har den brittiska sångerskans musik spelats så frekvent här i Sverige som jag har önskat. Jag hoppas verkligen att Pixies nya skiva innebär en förändring för det är ett riktigt bra album. Hennes tidigare album har varit lite ojämna. De har innehållit superlåtar som Mama Do, men få låtar har verkligen stuckit ut från mängden. Efter att ha lyssnat på den nya skivan kan jag våga påstå att Pixie äntligen har hittat sitt sound.

favoriter: Pixies röst i början av Cry and Smile, Champion & Break Up Song
övrigt: pixie borde pallra sig till Sverige. Eller åtminstone Köpenhamn. Vill. Se. Live.
betyg: en stark fyra (vilket är ekvivalent med att jag lyssnat på albumet fyra gånger på en dag)

 

Skivsläpp: 1000 Forms of Fear – Sia

När jag under våren läste att både Lana Del Rey och Ed Sheeran skulle släppa nya skivor under sommaren sa min magkänsla att denna sommar skulle bli en riktigt bra musiksommar. Och visst blev den det. Inte bara släppte Ed och Lana fantastiska album, jag fick också nys om att Sia skulle släppa ett nytt album och nu är det äntligen här. 1000 Forms of Fear släpptes officiellt igår, men Spotify var schysta nog att bjussa på det redan i söndags. Så efter två dagars lyssnande har jag fått gott om tid till att reflektera över det jag har hört.

För visst behöver Sia både en eller två lyssningar för att man ska förstå hur fantastisk denna kvinna är. Hon har, som ni kanske vet, medverkat på lite mer kommersiella låtar såsom She Wolf (David Guetta) och Wild Ones (Flo Rida). Australiensiskan har även samarbetat med artister som Christina Aguilera, Eminem och vår alldeles egna Peter Jöback. Jag förnekar inte att de artistsamarbeten hon har gjort är riktigt bra, men ju mer radiostationer spelar en låt, desto tröttare blir jag på den. Att Sias egna musik är lite mer svårsmält gör att jag bara gillar den ännu mer.

Albumet är 12 låtar långt och varje låt är inte den andra lik. Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat igenom albumet för att kunna bestämma mig för vilken låt som är min favorit – det varierar helt enkelt beroende på min sinnesstämning. Det enda som inte beror av hur jag är till humöret, är min fascination för denna riktigt begåvade musiker. Jag kan lova er att denna skiva kommer att gå på repeat många gånger i sommar och jag hoppas verkligen att ni också ger 1000 Forms of Fear en chans!

favoriter: när detta skrivs tycker jag att ni borde lyssna på
Free the Animal, Straight for the Knife & Fire Meet Gasoline
övrigt: att detta är Sias sjätte album sedan debuten 1997 (!!!) hade jag ingen aning om.
kände bara till albumet från 2010.
(note-to-self: nästa gång du hittar någon cool artist, kolla
upp tidigare skivsläpp direkt)
betyg: fem av fem möjliga.